bengtssonfrida

igårkväll var det som vanligt släckt i daniels rum och det ända somlyste upp rummet emellanåt var tv:n. ´Jag blinkar lite extra med ögonen då jag tycktes se ngt svisha förbi mina ögon nedanför sängen framför tv:n.

tittar vidare..

nä, gnuggar ögonen, sätter mig upp i sängen och tänder lampan.

daniel - va e de?
frida - vänta
daniel - släck, va e de? varför tänder du?

tystnad en lång stund

frida -  AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA SHIT SHIT SHIT.

jag hoppar upp i sängen längre mot väggen, kryper ihop och gråter hysteriskt samtididgt som jag har svårt för att andas.

nu ser daniel varför. på golvet springer en GIGANTISK jaktspindel.


panik panik panik sen får daniel tag på den, även HAN var lite skraj för den.
problemet över... fine, snyftar lite. mår inte helt okej...

efter en timme till vågar jag mig ner för sängen och går försiktigt in på toan. det första jag gör är att kolla mig omkring överallt för att där inte ska vara ngn spindel där också. men vad är oddsen liksom?

sätter mig och kissar, reser mig upp drar upp byxorna och vänder mig om och ska spola.

panik. panik. panik. slutar andas, tårarna kommer tbx.
en till spindel!!!! på toalocket, precis suttit där ju, !!!!!! går in till daniel, stum. daniel förstår precis, dödar spindeln och sen lägger jag mig och somnar efter ett tag.


det tog mig flera år att komma över min fobi för spindlar, nu kommer det ta lång tid att komma över den igen.... aldrig gillar spindlar, aldrig tagit i en spindel eller varit nära en. men fobin vart jag av med fram tills igårkväll..