bengtssonfrida

Det är inte ofta mitt hjärta slår ett extra slag, men det hände för bara några minuter sedan. Jag och Elinor har tagit med oss våra bärbara datorer till skolan. Utanför vårt lilla miniklassrum har de musiklektion. När musikläraren Sofia började spela titanic på pianot dunkade det till i hjärtat extra fort en halv sekund och ögonen blev blöta. Jag fick direkt minnen från stunder med Àlvaro. Han spelade den låten för mig på pianot hemma hos mig en gång och förvånade mig något enormt. Det var så fint. Elinor tittade lite extra på mig och jag fick förklara mig hehehee. Men jag klarade att inte gråta, nu har de ju det sutom bytat låt. Men jag saknar Àlvaro, utan tvekan. Han kanske ska gå trean i London, då kan jag hälsa på honom för att flygresorna är inte så dyra och det är inte så långt borta heller! Hoppas att han bestämmer sig för det.
Nu ska jag jobba vidare! Ikväll ska vi träffa några engelskmän (bl.a. William, en gammal kompis som jag umgicks med i sjuan på spanska skolan). Efter det ska vi förmodligen på Abraxas och andra barer med Malcolm och Ludwig.

Shitshitshit... nu spelar de sorgliga kärlekslåtar igen ;( hehe